Inte den där blixten igen!

Varenda sommar får man läsa om människor som blivit träffade av blixten, ja vissa två eller till och med tre gånger under sin livstid. Visst är det hemskt. Här har vi en till http://www.expressen.se/nyheter/1.765476/blixten-slog-ner-i-honom . Expressen har rekonstruerat situationen och se hur ont Mikael får. Riktigt så jag känner hästsparken inom mig.
image15
Expressen bad Mikael visa hur ont det gjorde.

Nu ska man inte skratta åt sånt här men vad jag inte kan låta bli nu när det blivit såhär fel med bilden.

Jag antar att det gick till så här:

Expressenjournalisten hör talas om den horribla händelsen, tar sin volvo 850 och kör hastigt de där 45 milen till Hofors. Väl på plats hittar han efter viss möda fram till Mickes villa, där huvudpersonen står och väntar.
Efter intervjun vill fotografen ta sig några bilder och ber Micke visa hur det egentligen gick till, att han ska ta fram smärtan i bilden.
- "Komigen Micke, visa nu hur jävla ont det gjorde!!".
Hur idiotiskt löjligt det än låter för Micke (hade mer tänkt sig seriösa bilder så folk skulle känna igen honom i tidningen) så litar han på grabben. Han är väl ändå ett riktigt proffs för inte skulle sveriges näst största kvällstidning skicka några amatörer på så här pass allvariga artikleluppdrag. Efter lång tvekan tar Micke ändå fram sina skådespelartalanger som han fått så mycket beröm om efter lågstadiets julteater och repriserar händelseförloppet.

På tal om stötar, vet jag faktiskt hur det känns. Har själv nämligen också varit med om en liknande händelse. Fast i mitt fall kom blixten ur ett vägguttag. Det var på tiden jag fortfarande praktiserade som elektriker, och vi hade åkt till chefens sons garage för att installera elen. Mitt första (utanför skolan) installerade uttag. Så säger Steffe (egentligen hette han något helt annat) som jag jobbade med att då, att nu ska du få ta och dra de där kablarna och koppla in dem så ska jag gå ut och installera lite andra bullar. Nervöst förvirrad som jag redan var, frågade jag för säkerhets skulle Steffe hur det nu var man skulle koppla. Blåa dit, gröngula dit och bruna dit.. just det.. så var det. Efter att jag dragit klart och ska ta grepp om sladdarna råkar jag greppa både blåa och gröngula samtidigt. Det skakar bara till och jag känner hur stömmen går igenom hela kroppen, men tack vare mina reflexer släpper jag greppet med det samma. Jag tror jag skriker till för Steffe kommer inspringande för att kolla läget. Förvånad och överraskad kom han sedan på att han glömt att stänga av huvudbrytaren. Den där jävla Steffe.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0