punkt slut.

Motivationen borta. gone. fuera. Som ni märkt så har jag slutat skriva för länge sen. nu sätter jag punkt för detta.
Kanske nån vacker dag fortsätter jag. kanske inte. ödet får bestämma. slut. punkt slut.
Ha ett trevligt liv


Vinnarna är förlorare.

Två intressanta artiklar när jag öppnade DN imorse.

Först och främst (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=673821) att el-kedjorn som Siba och OnOff numera tjänar mera pengar på "räntefria lån" och försäkringar som till stora delar redan är täckta av hemförsäkringen och konsumentköplagen, än på att sälja elektronik. Jag har iofs varit medveten om att det har legat en hund begraven någonstans eftersom konkurrensen mellan elektronikkedjorna enbart stärkts under de senaste sju till tio åren i och med alla internetförsäljare och nu på senaste tiden Mediamarkt. Samtidigt som de största elektronikkedjorna fått allt mindre inkomster från elektronikförsäljning. Hur kunde det vara så lönsamt att sälja elektornik. Där hade ni svaret.

Den andra nyheten (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=673873) som inte överraskade direkt men som gjorde mig förbannad, att en av ettappvinnarna, Alexander Vinokurov åkt fast för doping. En till?.. Jag har aldrig varit något fan av cykelsporten och att Cykelsporten + Dopning = sant, det vet ju alla. Saken är så simpel som så att ALLA idrottare inom denna gren dopar sig. Men att enbart få råkar ha oturen att åka fast. I detta fallet ska ni fördöma alla utövare av denna sport, för sportens bästa. En annan sak i detta gör saken intressant och vilket kanske kan vara fallet till att åskådarna fortsätter att strömma till evenemangen och att sponsorerna håller sig kvar är hela den här dokusåpan. Frågor som jag redan längtar att få svar på:

-Vem kommer att åka fast för dopning i denna etapp? 
-Hur denna person kommer att bli söndertrakasserad av journalisterna och fansen och hur dåligt kommer han att må efteråt?
- Kommer det sedan att sluta lika illa som för Marco Pantani?

Jag är smutsig och äcklig.

..Så känner jag mig just nu efter mina utfall och skriverier, det har gått för långt. Jag har börjat kränka andra för egen vinnings skull. Jag känner mig som en smutsig och kändiskåt dokusåpaskådis. Jag känner att jag är så desperat efter uppmärksamhet att jag väljer att skämma ut mig till vilket pris som helst för att ens få en liten glimt genom dörröppningen. Jag känner inte att något av detta stämmer in med mina ideal. Nu skäms jag. Jag mår skit. Jag känner att jag måste gå och kräkas...sätta mig på duschgolvet med kläderna på och bara låta vattnet rinna, släppa ut tårarna...ut med allt bara...


Ångest.

Nu har jag ångest för att jag helt utan att mena det kallat Calle Schulman för "jävla hora" på hans blogg, det var inte meningen alls. Det råkade hända i all denna upphetsning om uppmärksamhet. Jag skulle gärna vilja be om ursäkt för detta. I själva verket gillar jag att läsa hans blogg, den är väldigt underhållande och rolig.
läs den på:
http://schulmania.blogspot.com

Inte den där blixten igen!

Varenda sommar får man läsa om människor som blivit träffade av blixten, ja vissa två eller till och med tre gånger under sin livstid. Visst är det hemskt. Här har vi en till http://www.expressen.se/nyheter/1.765476/blixten-slog-ner-i-honom . Expressen har rekonstruerat situationen och se hur ont Mikael får. Riktigt så jag känner hästsparken inom mig.
image15
Expressen bad Mikael visa hur ont det gjorde.

Nu ska man inte skratta åt sånt här men vad jag inte kan låta bli nu när det blivit såhär fel med bilden.

Jag antar att det gick till så här:

Expressenjournalisten hör talas om den horribla händelsen, tar sin volvo 850 och kör hastigt de där 45 milen till Hofors. Väl på plats hittar han efter viss möda fram till Mickes villa, där huvudpersonen står och väntar.
Efter intervjun vill fotografen ta sig några bilder och ber Micke visa hur det egentligen gick till, att han ska ta fram smärtan i bilden.
- "Komigen Micke, visa nu hur jävla ont det gjorde!!".
Hur idiotiskt löjligt det än låter för Micke (hade mer tänkt sig seriösa bilder så folk skulle känna igen honom i tidningen) så litar han på grabben. Han är väl ändå ett riktigt proffs för inte skulle sveriges näst största kvällstidning skicka några amatörer på så här pass allvariga artikleluppdrag. Efter lång tvekan tar Micke ändå fram sina skådespelartalanger som han fått så mycket beröm om efter lågstadiets julteater och repriserar händelseförloppet.

På tal om stötar, vet jag faktiskt hur det känns. Har själv nämligen också varit med om en liknande händelse. Fast i mitt fall kom blixten ur ett vägguttag. Det var på tiden jag fortfarande praktiserade som elektriker, och vi hade åkt till chefens sons garage för att installera elen. Mitt första (utanför skolan) installerade uttag. Så säger Steffe (egentligen hette han något helt annat) som jag jobbade med att då, att nu ska du få ta och dra de där kablarna och koppla in dem så ska jag gå ut och installera lite andra bullar. Nervöst förvirrad som jag redan var, frågade jag för säkerhets skulle Steffe hur det nu var man skulle koppla. Blåa dit, gröngula dit och bruna dit.. just det.. så var det. Efter att jag dragit klart och ska ta grepp om sladdarna råkar jag greppa både blåa och gröngula samtidigt. Det skakar bara till och jag känner hur stömmen går igenom hela kroppen, men tack vare mina reflexer släpper jag greppet med det samma. Jag tror jag skriker till för Steffe kommer inspringande för att kolla läget. Förvånad och överraskad kom han sedan på att han glömt att stänga av huvudbrytaren. Den där jävla Steffe.


Hur är det egentligen med livet?

Arbete, stabilitet, trygghet, ett liv... kanske är det vad jag behöver just nu.. Varför vill jag inte ha det då.. Är jag rädd för nåt? Jag menar, jag har blivit erbjuden tillsvidare anställning, vilket jag länge drömt om (tror jag?). Men nu tvekar jag. Vad är min motivering. Jag har hela kvällen kollat runt på alla möjliga sidor på resedagboken.se om andras resor till alla möjliga platser och ställen, jordens hörn och kanter. Fast anställning = tillsvidare. Flytta fram drömmarna lååååååååångt framåt.
Är livet värt att slösa bort på en tillsvidare anställning, stanna kvar i Tyresö... i lilla tyresö. Världen är så mycket större än så... Livet är värt mycket mer än så. Tiden är värt mycket mer än så.
Eller?

Regina Spektor - Samson (Begin to hope)
Grannen rekommenderade skivan när jag flyttade ifrån Jönköping, lyckades inte lyssna på henne förran nu.
Känner igen låten, hört den på radio säkert... Grym är den, Underbart grym.


Lata hantverkare!

Såhär dagen efter valborg är det så jäääkla skönt att vakna upp och känna sig pigg medans hälften av sveriges andra ungdomar snurrar runt i sängen, kallsvettiga och illamående.

Hantverkare är lata, då var det bekräftat. Ja, enligt en flyttgubbe som kallade sig för hantverkare iaf. Jag vet då inte om flyttgubbar räknas in i benämningen "hantverkare", men det var det han påstod. Nämligen var det som så att Eriks flickvän Nadja skulle flytta ut ur sin lägenhet i stan och hon hade tagit hjälp av flyttgubbar som skulle tillfällligt flytta ut hennes prylar in i ett förråd ute vid industriområdet i norra delarna av Ljungarum. Anmärkas ska att avståndet mellan hennes lägenhet och förrådet inte är så himla långt, enligt Google Earth är körsträckan ca. 3.5 - 4 km, och att lådorna var inte så många att det skulle ta flera timmar att lasta in å ut. För att komma till punkt så hade flyttgubbarna tagit en ofantlig massa tid på sig att köra dessa 4 kilometrarna och att bära in lådorna i förrådet. Om jag kommer ihåg rätt så hade det tagit en och en halv timme för dem att bara bära ut grejjerna från bilen in i förrådet. När Nadja sedan i telefon fick reda på detta faktum så hade hon förstås stört sig på den långa tiden, som hon ändå ska betala för, och undrade hur i helsike det kunde ta så lång tid för dem att genomföra arbetet. Det var då en av flyttgubbarna hade svarat med ursäkten att: "Jamen du vet väl hur vi hantverkare fungerar!".

Nä, generalisera ska man aldrig göra. Det är väl närmare så att alla vi fuskar och accepterar det som ok, då och då, visst gör vi det! Det finns nog ingen i hela världen som aldrig har fuskat eller aldrig nånsin heller kommer att fuska i någonting.. Men visst blir man irriterad på när andra gör det.. haha.. lustigt.

Lite house i form av "Sheridan - Fatz theme".. hah rätt så skön!

Peace out!

om att supa och om en bomb

Fan är det inte valborg imorgon!?! .. kom jag på igår. Idag är det valborg och jag ska nog inte göra nånting alls, tror jag. Läste i Aftonbladet att varannan ungdom kommer att supa denna dag, skönt att veta att man själv är en i den andra halvan, har varken lust eller ork att göra nåt.

Jag träffade en av mina busspolare när jag åkte till jobbet på lördaförmiddan, och det kom fram att han är medlem i Ungdomarnas nykterhetsförbund och går runt i massa skolor och håller föredrag till folk i sjuan om alkoholets risker. Han anmärkte att drickandet går ner i åldrarna och att det är i 12-13 års åldern många börjar dricka redan, han har hört 12 åringar diskutera i skolan hur de ska dricka alkohol och bli fulla på helgen, det låter lite läskigt. Det må vara en mindre grupp och bland de värsta exemplaren, men ändå, barn i 12års åldern dricker alkohol för att bli fulla, och att det breder ut sig. Killen går sitt andra år på gymnasiet, eller var det tredje, spelar ingen roll. Men hade blivit medlem som 13 åring, men gått ur när han var 17 bara för att pröva, haha.. men det gick ett halvår så blev han medlem igen, det var tydligen inte så himla kul. Fast helt nykterist är han nog ändå inte, för visst dricker han 2.2 % lättöl, det står i deras lag nämligen att alkoholhaltiga drycker med mindre än den summan får de dricka. Men saken jag tror jag vill komma fram till förutom det uppseendeväckande med drickandet är att man önskar att man orkat vara så engagerad i olika slags frågor när man var i den åldern. Jag tror nog han kommer bli nåt stort, inom politiken kanske, eller nåt annat, fick den känslan bara, eller kanske svensk mästare i rörmokning vem vet, det är nämligen en sådan han är utbildad till... lite smått bakfull som jag var så funderade jag seriöst ett tag på att fråga om en ansökningsformulär till medlemskap... 

På tal om engagerade människor, så ramlade jag och Christian på detta följande fakta om Mats Hinze, en av grundarna till den klassiska technoklubben Docklands i Stockholm som numerä är nedlagd. Alltså med att citera direkt från Wikipedia: "OS-bombaren, var först aktiv inom politiken men blev känd när han ertappades på Millesgården med en ryggsäck innehållande en bomb 1997. Detta var ett agerande mot Stockholms försök att ansöka om att få vara värd till Olympiska sommarspelen 2004."
Utöver det så brände han även ner Lidingö Tennishall just i samma protestsyfte. Nä, jag rekommenderar folk inte att uttrycka sina åsikter på dessa sätt, när man kan göra det med mindre våldssammankopplande sätt, men herregud vad engagerad Mats måste ha varit.

Idag har jag sovit siesta, det borde finnas lag på det här i Sverige så skulle alla må mycket bättre.
SIESTA FOR THE PEOPLE!!! Nää, jag tror nog inte industripamparna på sina sköna fåtöljer med den stora cigarren i mungipan skulle tycka om den idén, men FUCK THEM!! Jag vill kunna sova siesta varje dag.punkt.slut.

Dagens låt "The Knife - Silent shout"!! Jävla grym!!

Frid!


Bloggning!

Det var som fasen oväntat även för mig själv att man skulle börja med sånt här, visst jag har länge velat börja skriva men hur ofta slutför jag mina tankar och funderingar till verklighet, hah! det gick!

Klockan är 20.20 och det är slut på den här helgen, har för den delen vart en skön helg fast man vart tvungen att jobba, som vanligt ska jag tillägga. En lite oväntad utgång med Simon i fredags men kul var det när man skulle ut å träffa den gamla klasskompisen från psykologin, fast kvällen slutade på Huset. Massa folk man träffade, arbets- och pluggar kompisar å till och med en tjej som tydligen jobbade som strippa på nöjet, haha vi som precis pratade om att man inte hört nån som vart på det så omdiskuterade nöjeskafet, haha. Sen det självklara avslutet på mcdonken, och till slut sova. Haha på donken gick Hassan (den Palestinska "maestron" från Sir Simon) fram till nån okänd snubbe å sa nåt halft otrevligt å bara stack därifrån å lämnade mig å Simon på stället, trodde nästan han skulle hoppa på oss sen för att han såg att vi suttit me honom, men som tur va gjorde han inte det. Kul kväll helt enkelt, det är väl sånt oplanerat som brukar bli det bästa, att inte förväntningarna hinner springa från verkligheten och det möjliga.

Sen var det jobba nästa dag klockan 13, och lugn kväll på lördan. Jobbade även söndagen.

Upptäckt att Bobban är KUNG! Att man vägrat inse det tidigare...idioti om nåt... ja, ni kanske misstänker rätt, kanske inte, men jag pratar om en viss Marley.

Nu sitter jag här rastlöst skrivande för att jag kommer att vara ledig nästan två veckor framåt, fick iofs ett pass på onsdag, skönt att man kan jobba lite iaf. Måste ju försöka göra det så mycket som möjligt under min sista period här nere i min tillfälliga hemstad Jönköping, innan man flyttar tillbaks till kära Tyresö. Ska verkligen bli skönt att tillbringa sommaren i Stockholm, famlijen, kompisarna å hela kitet i vackra Tyresö, vi får se hur länge man stannar i hooden den här gången.

Ska nog kolla senaste avsnittet av lost snart, fortf fast, fast beroendet har blivit lite avslaget, men lost är fortfarande lost lika mycket som Zlatan är Zlatan :). 

Peace out!!

-------------------------------------

kl 23.17. Jag kan inte sluta tänka på min blogg, jag undrar varför jag började med min blogg. Jag tror att det är för att jag är för rastlös eller så vill få fram nåt viktigt till alla er, men än inte kommit fram till vad det viktiga skulle kunna vara. Vi får se hur länge det här håller i sig, om det bara är en fluga eller om jag kommer att fortsätta i all evighet, det hoppas jag just nu hursomhelst. Vissa känslor är tillfälliga medan vissa andra längre varande. Svaret kommer fram senare om inte snarare.


Personligt bloggar

Om

Min profilbild

Lauri

RSS 2.0