lauri.

Motivationen borta. gone. fuera. Som ni märkt så har jag slutat skriva för länge sen. nu sätter jag punkt för detta.
Kanske nån vacker dag fortsätter jag. kanske inte. ödet får bestämma. slut. punkt slut.
Ha ett trevligt liv

..Så känner jag mig just nu efter mina utfall och skriverier, det har gått för långt. Jag har börjat kränka andra för egen vinnings skull. Jag känner mig som en smutsig och kändiskåt dokusåpaskådis. Jag känner att jag är så desperat efter uppmärksamhet att jag väljer att skämma ut mig till vilket pris som helst för att ens få en liten glimt genom dörröppningen. Jag känner inte att något av detta stämmer in med mina ideal. Nu skäms jag. Jag mår skit. Jag känner att jag måste gå och kräkas...sätta mig på duschgolvet med kläderna på och bara låta vattnet rinna, släppa ut tårarna...ut med allt bara...

Varenda sommar får man läsa om människor som blivit träffade av blixten, ja vissa två eller till och med tre gånger under sin livstid. Visst är det hemskt. Här har vi en till http://www.expressen.se/nyheter/1.765476/blixten-slog-ner-i-honom . Expressen har rekonstruerat situationen och se hur ont Mikael får. Riktigt så jag känner hästsparken inom mig.

Expressen bad Mikael visa hur ont det gjorde.

Nu ska man inte skratta åt sånt här men vad jag inte kan låta bli nu när det blivit såhär fel med bilden.

Jag antar att det gick till så här:

Expressenjournalisten hör talas om den horribla händelsen, tar sin volvo 850 och kör hastigt de där 45 milen till Hofors. Väl på plats hittar han efter viss möda fram till Mickes villa, där huvudpersonen står och väntar.
Efter intervjun vill fotografen ta sig några bilder och ber Micke visa hur det egentligen gick till, att han ska ta fram smärtan i bilden.
- "Komigen Micke, visa nu hur jävla ont det gjorde!!".
Hur idiotiskt löjligt det än låter för Micke (hade mer tänkt sig seriösa bilder så folk skulle känna igen honom i tidningen) så litar han på grabben. Han är väl ändå ett riktigt proffs för inte skulle sveriges näst största kvällstidning skicka några amatörer på så här pass allvariga artikleluppdrag. Efter lång tvekan tar Micke ändå fram sina skådespelartalanger som han fått så mycket beröm om efter lågstadiets julteater och repriserar händelseförloppet.

På tal om stötar, vet jag faktiskt hur det känns. Har själv nämligen också varit med om en liknande händelse. Fast i mitt fall kom blixten ur ett vägguttag. Det var på tiden jag fortfarande praktiserade som elektriker, och vi hade åkt till chefens sons garage för att installera elen. Mitt första (utanför skolan) installerade uttag. Så säger Steffe (egentligen hette han något helt annat) som jag jobbade med att då, att nu ska du få ta och dra de där kablarna och koppla in dem så ska jag gå ut och installera lite andra bullar. Nervöst förvirrad som jag redan var, frågade jag för säkerhets skulle Steffe hur det nu var man skulle koppla. Blåa dit, gröngula dit och bruna dit.. just det.. så var det. Efter att jag dragit klart och ska ta grepp om sladdarna råkar jag greppa både blåa och gröngula samtidigt. Det skakar bara till och jag känner hur stömmen går igenom hela kroppen, men tack vare mina reflexer släpper jag greppet med det samma. Jag tror jag skriker till för Steffe kommer inspringande för att kolla läget. Förvånad och överraskad kom han sedan på att han glömt att stänga av huvudbrytaren. Den där jävla Steffe.

Arbete, stabilitet, trygghet, ett liv... kanske är det vad jag behöver just nu.. Varför vill jag inte ha det då.. Är jag rädd för nåt? Jag menar, jag har blivit erbjuden tillsvidare anställning, vilket jag länge drömt om (tror jag?). Men nu tvekar jag. Vad är min motivering. Jag har hela kvällen kollat runt på alla möjliga sidor på resedagboken.se om andras resor till alla möjliga platser och ställen, jordens hörn och kanter. Fast anställning = tillsvidare. Flytta fram drömmarna lååååååååångt framåt.
Är livet värt att slösa bort på en tillsvidare anställning, stanna kvar i Tyresö... i lilla tyresö. Världen är så mycket större än så... Livet är värt mycket mer än så. Tiden är värt mycket mer än så.
Eller?

Regina Spektor - Samson (Begin to hope)
Grannen rekommenderade skivan när jag flyttade ifrån Jönköping, lyckades inte lyssna på henne förran nu.
Känner igen låten, hört den på radio säkert... Grym är den, Underbart grym.